Vilken kväll det blev...

Fick äntligen, äntligen, äntligen masat mig iväg till bodypumpen som jag längtat så efter. Ingen ville följa med så jag trippade dit själv. Det fick gå lika bra. Och det gjorde det. Jag fullkomligt älskar bodypump. Tycker verkligen att det är jätteroligt. Och jobbigt. Och härligt. Jag svettades i en timme och sen hade mina ben förvandlats till spaghetti. Kokt spaghetti. Promenaden hem tar i vanliga fall runt tio minuter. Kanske tolv. I dag tog den en halvtimme...

Väl hemma blev det en dusch, lite disk och sen goda fiskbullar. Fick även bli lite mjölk och flingor till efterrätt. Låg i soffan och kollade på tv. Brothers & Sisters skulle precis börja när min älskade granne ringer och berättar att hon pajat sitt knä på buggen.
- Vill du åka med mig till akuten? Självklart.

Sköterskan meddelade att det allt kunde vara lite väntetid, men storstadsbor som vi är vana. Jag hade till och med tagit med mig bananer, torkade fikon och nötter. Vi var helt enkelt redo för en nattvaka på Piteå lasarett.

Men redan efter cirka tjugo minuter (jag var mitt uppe i ett teaterframträdande) kommer doktorn in. Och det må jag säga, hon var då en sight for sour eyes. Eller som vår sjukling kläckte ur sig:
- Oj, du måste vara den snyggaste doktorn jag någonsin sett.

Vi fick iaf åka hem efter en dryg halvtimme eller nått. Blir dock fler besök för bruden med kryckorna innan de vet vad som hänt med knät. Men vi håller tummarna för att det ska bli bra snabbt.

--------

Nu ska jag hoppa i säng med Stieg Larsson. Måste säga att det är trevligt att ha en man i sängen igen.