Herre Jesus nu är nördarna på gång igen. Det är ju knappt så jag hänger med... Tydligen är det utgång i kväll och tydligen står vi uppskrivna på nån gästlista på nån fancy klubb i Darling harbour som vi inte ville betala inträde för i söndags (här sviker mitt minne mig litegrann). Halv nio lämnar mina peeps huset för att joina festligheterna men jag vet inte om jag ska följa med ännu. Jag har ju en jäkla essay att skriva klart.

Nu är klockan fem och jag saknar 300 ord. Det är ju ingenting egentligen men jag lyckas inte få ur mig dem. Sen behövs det en hel del finslipning på de 1700 orden som redan är på pappret. Känner jag ens för att festa? Självklart! Det gör jag väl alltid. Eller? Jag vet inte. Känns som jag hellre sitter hemma och trycker i mig onyttiga saker framför tv:n. Nej, fy vad tragiskt. Det är ju för fasen Sydney vi snackar om. Fast å andra sidan, en fancy klubb. Det innebär nästan att borde jag ha klackar (synd för jag har inga här, hehe) och att alla brudar har super tight, super kort kort och bara ben. En klädstil som jag förövrig aldrig kommer ta efter, Ja kanske när jag har femtioårskris, har fettsugit bort halva kroppen, lyft tuttarna, stramat åt löst skinn och desperat vill dejta en 20-åring. Kanske då. Kanske.

Hörru, skriv klart din jäkla essay istället så kanske du kan bestämma dig för om du ska med eller inte senare. Ja, ja, jaaaaaa, jag ska bara... Kan det vara så att jag omedvetet inte skriver färdigt för att slippa ta beslutet om jag ska med ut? Herregud vilken tragisk och velig figur jag är i så fall. Skriv! Jaaa, sluta tjata! Usch nu vill jag ju följa med ut. Skriv!