FÖRSVINN JÄVLA VIRUS!!!
Ingenting kommer jag undan med. När halsen äntligen började kännas lite bättre var det bara för att infektionen flyttat sig och satt sig i resten av hela fucking munnen istället. Tandköttet är rött som en jävla ros och bara jag närmar mig med tandborsten börjar det blöda, överallt. Tänderna ömmar (visdomständerna vill jag inte ens prata om) och när jag nu faktiskt kan svälja helt ok så kan jag knappt tugga istället. Lovely!
Inte ens det förbannade sticket i fingret har läkt okej. I tisdags stack fröken sjuksyster mig och nu, tre dagar senare, är det svullet, lite infekterat och sjukt ömt. Att jag har känsliga fingertoppar visste vi redan men det här är ju rent av löjligt. Pekfingret också, det använder man ju inte så mycket liksom.
Febern är, tack och lov, inte så hög men konstant. Om jag inte äter ordentligt (vilket, som ni antagligen förstått, inte är så lätt) mår jag illa och om jag inte sover tillräckligt orkar jag knappt stå upp.
Iprenkartorna har tömts i rekordfart och sängkläderna svettats ner som aldrig förr. Jag tror absolut inte att detta är körtelfeber/kyssjuka längre utan nått annat förbannat virus, men om det skulle vara det så lovar jag att aldrig kyssas igen. Aldrig.
Nej ok, det var inte sant. Man kan inte ge upp kyssandet. Det var faktiskt att gå lite för långt.
Men jag ska inte klaga (haha tydligen). Jag mår mycket bättre nu än tidigare. Idag har jag bara ätit en enda ipren och när jag gör det mår jag faktiskt riktigt bra (det gör nästan inte ont nånstans). Anna var här en stund förut och just nu sitter jag i soffan och myser med grym musik i öronen. Sån musik som faktiskt får det att killa så där härligt i kroppen och gör en lycklig. Det till och med drar lite i mungiporna.
Men snälla, jävla virus - förvinn tills imorn. Det är inte roligt längre.
En sommarkväll
I brist på annat
Hittade min portabla hårddisk eller vad det heter och kollade igenom korten som låg på den. Inget spännande direkt men såg en bild på mitt gamla tonårsrum (iaf en variant av det - jag gjorde om en del) och tänkte att ni kanske ville se? Jag vet inte, men jag hade inte ork att leta fram nått annat just nu.
Hela rummet syns ju inte men ni fattar grejen. Ett stycke blonderad lillasyster fick ni på köpet.
Mirakel
Nu ska jag strax krypa till kojs och hoppas att medicinen uträttar mirakel med min hals under natten. Jag är trött på att vara sjuk nu, hur gulligt den än låter att ha kyssjuka (om det nu ens är det?)
Update: Läste precis om körtelfeber på nätet och tydligen brukar man vara sjuk i tre veckor och sedan är det tydligen vanligt att lida av trötthet i flera månader efter det. Seriöst?
Får trösta mig med att mitt test för körtelfeber var negativt och att jag läste detta på wikipedia...
Gonatt
Kyssjukan
Febern var fortfarande kvar i morse och halsen var värre än tidigare så det fick bli ett besök till farbror doktorn. Testade för halsfluss men det var negativt. Fick gå tillbaka in på labbet och ta stick i fingret (aj aj) för att kolla om jag fått körtelfeber men det var också negativt. Farbror doktorn såg lite förbryllad ut men skrev ändå ut medicin för körtelfeber och sjukskrev mig till nästa onsdag. Ibland tar det tydligen lite tid innan man kan se på testerna vilka bakterier man har.
Jag är dödligt allergisk mot penicillinet kåvepenin så jag fick recept på ett annat. Tydligen kan detta penicillinet reagera med körtelfeberbakterierna så att hela ansiktet svullnar upp (?).
- Vi får prova och se vad som händer, tyckte farbror doktorn.
- Eh, ok...
Körtelfeber kallas även för kyssjukan och smittar när man pussas, vilket betyder att jag inte får pussas förrän jag är frisk. Ååååhh! Nu kan jag inte ens pussas utan att ställa till det.
♥
Det känns ganska löjligt att klaga över lite feber och en ond hals när man har en bästis som har ont i hjärtat. Smärtan i halsen kan botas med en värktablett men hur tar man bort smärtan i någons hjärta? Jag önskar att jag visste. Nu hoppas vi innerligt att det löser sig.
Sjuk
Jag har i stort sett suttit i fåtöljen från morgon till kväll (lyckades iofs klämma in lite tvätt och en prommis med Zoey däremellan). Vi har ätit korv med bröd till middag, kollat på Hitta Nemo och Shrek och jag har maratonsett hela sista säsongen av The Hills. Men nu orkar jag inte mer så jag ska släpa mig in till sängen, så fort jag tagit ur tandborsen ur munnen och spottat ut all tandkrämsslem.
Fan, värktablett som jag tog förut börjar ge med sig nu och halsen gör sig rejält påmind igen. Herregud, jag är lika dålig som män på att vara sjuk. Buhu, stackars mig :'(
Om jag hade varit grym på gitarr så hade jag kunnat spela och tycka synd om mig själv. Men inte det inte. Tydligen måste man öva först...
Sommar i magen
Stan med Miss K
Hörs sen!
Karin och Zoey gosade när vi hade picknick utanför mig förra veckan.
Ville bara säga gonatt
?
Jag sitter inne vid köksbordet och har dåligt samvete för att jag inte går ut i solen och tar vara på sommaren. Den här jävla sommarångest som kommer över en ibland suger. Jag har inte ens tagit på mig kläder ännu utan sitter här i underkläderna och käkar jordnötter och piggelin. Mamma sa nått om nån marknad på torget så jag får nog släpa mig dit och kolla om jag kan handla nått helt onödigt. Känns som jag hamnat i nån slags livskoma idag. Jag vet knappt var jag bor. På måndag lägger jag in högväxeln i mitt bostadsletande i Hbg. Jag orkar inte idag. Blev för övrigt sjukt sugen på den där ankare-tatueringen som jag surrade om igår. Tål att tänkas på. Ibland vill jag pierca näsan och raka av mig halva håret också så vi får väl se hur det blir med det där. Jag ville göra en fin bild med flummig filosofisk text och ladd upp här men insåg precis att jag använder syrrans dator. Orka. Idag får jag vara lite loj. Men sen räcker det. Sen räcker det. It's a beautiful day, don't let it slip away. Don't worry, be happy. De var mina motton när jag var yngre. Inga måsten, bara påminnelser.
Viloläge - mellan 60 och 100 slag per minut
Vissa saker är svåra att balansera. Och fan vad känslor kan snurra till det i skallen på en. På mig. Ibland går det alldeles för fort. Eller så blir det tvärstopp. Och blodigt. Jag hatar att vara rädd, har alltid gjort. Jag tycker inte om skräckfilmer. Men är man inte rädd kan man inte vara modig, visst? Tänk att det är så mycket lättare att ge upp... Men jag hoppas alltid lite. Faktiskt. Kanske borde jag tatuera in ett ankare? Ja, det skulle vara fint. Eller är jag naiv? Vem vet? För mycket hjärna, för lite hjärta. För många tankar. Nej, jag tror för mycket hjärta också. Eller är det ens möjligt? Hur kan man ha för mycket hjärta? Tempo. Sånt är viktigt. Jag behöver nog sätta mig en stund, fastän det gör lite ont. Ska försöka placera min rumpa i en mjuk fåtölj. Lugnt och fint ska det vara, och det är väl ok. Kanske smart till och med...
Det här inlägget är mer för mig än för er. Förlåt.
Jag ska läsa en bok nu. Och sova för jag är trött. Så trött.
Hej igen förresten.
Zoey
Välkommen hem, Zoey ♥
Föräldrarfritt
Andreas och Alex bjöd på mat i världsklass och en hot shot fick slinka ner i magen också. När vi inte orkade äta eller dricka mer spelade vi spel, det också med klass. Utklassning närmare bestämt. Jag sög och totalförlorade. Haha, inte kan man vara bäst jämt heller? ;)
Vi hade en mysig kväll och insåg att en utekväll tilsammans är ett måste i sommar. Härligt med syskon och "syskon" tycker jag. Det kan man ha många av.
Frestelser
Gaaaah, nu handlar det om will power här alltså. Jennifer föll precis för suget och slängde ihop en sats chokladbollar. De står i kylen för att coola ner sig och jag får fanimej jobba hårt för att inte smyga dit och mumsa på dem. Det nya livet har ju börjat nu och man kan ju tycka att jag borde klara en enda förbaskad dag utan att få FAIL stämplat på röven. Eller?
Nej, en chokladboll går bra men sen får det faktiskt räcka fröken.
Nej nej, det blir inget med det. Step away from the kylskåp.
Första kvällen i Sverige
Det har blivit lite dåligt med uppdateringar nu den senaste veckan men jag har helt enkelt haft fullt upp. Jag landade i Göteborg förra torsdagen strax efter fem. Sen blev det bara en snabb vända hem för att duscha och byta om innan vi träffades och åt välkommen hem-middag jag, syrran, mamma, pappa och pappas sambo. Det var en perfekt kväll och skönt att vara med familjen igen.
På fredag var det dags för midsommar och den spenderades i Helsingborg tillsammans med underbara Minna och det fina Helsingborgsgänget. Syrran, hennes kompis Emma och jag rullade ner på förmiddagen och sen fortsatte hela helgen i fantastiskt stämning. Jag skulle åkt hem på söndagen men var inte alls sugen på det så stannade tills i onsdags. Vädret har varit helt otroligt och vi har legat på filtar i olika parker, grillat, haft middagsbjudning, skrattat, slappat på uteserveringar, varit på stranden, badat och festat. Jag har fått pussa på en fin skånepåg också. Ibland är livet riktigt bra!
Tyvärr var jag alldeles för lat för att fota något under dagarna i Hbg så ni får klara er utan bilder. Antar att ni som är vänner med mig på fb kan se några där...
Däremot fotade jag lite under välkommen hem-middagen så tänkte bjuda på några bilder därifrån istället.
Jennifer 22 år!
Mamma och jag sjöng för henne på morgonen och precis som vanligt åt vi tårta till frukost. Mamma åkte till jobbet och jag och Jennifer la oss ute i grädet och njöt av solen, sen lagade vi god lunch/middag med färskpotatis, kyckling, oliver, fetaost, körsbärstomater och babyspenat. Till efterrätt blev det jordgubbar och glass.
Nu på kvällen har födelsedagsbarnet varit i väg på bio med med några vänner. En perfekt födelsedag tror jag minsann hon beskrev sin dag som.
Grattis igen världens bästa syster! ♥