I can study when I'm dead...?

2010-05-28 18:40:19
.



Jag tänkte att jag skulle uppdatera här men jag kommer inte på nått att berätta för er. Eftersom jag de senaste dagarna varit på uni eller försökt skriva på min filmuppsats finns det inte jättemycket spännande att berätta. Lite måste jag ju få hålla för sig själv också ;)

Filmuppsatsen ska in på måndag och då ska det finnas 2000 ord nerprintade på mina papper. En så länge har jag skrivit nästan 200. Christ! Jag har försökt skriva hela dagen men det slutade istället med att jag bytte analysfråga för fjärde gången (vi har bara fyra frågor att välja mellan så jag antar att jag kommer hålla mig till den här). Jag ska också hinna förbereda mig för en tenta samt skriva en novell till på onsdag. Jösses Amalia!

Ja, ja det går nog bättre imorn. Man kan inte alltid vara en god student, speciellt inte när det finns så mycket annat härligt att göra. Jag lever ju efter det där mottot att man bara har ett enda liv och jag ser ingen anledning att inte utnyttja det livet medan jag har chansen. Shit, det låter som jag ska trilla av pinn snart men ack nej, misströsta inte mina vänner. Jag har inga planer på att lämna er ifred än på de närmaste 75 åren (ett diplom från vad jag antar kommer vara nån av Vickans kungliga ungar kommer hänga fint på min sovrumsvägg på ålderdomshemmet. Fy sjutton).

Och vad vore livet utan mig va? Jag har ganska svårt att föreställa mig det. Det finns ju tyvärr alldeles för många stackars satar ute i världen som faktiskt lever i den verkligheten. So many people, so little time... Jag får helt enkelt se det positiva i att de lever i ovisshet. Man kan inte sakna nått man aldrig haft eller hur är det? Det man inte vet har man inte ont av? Var det nån som sa hybris?

Dags att sms:a herr Blund snart kanske? Jag tror det. Jag skyller på att det är fredag, klockan är 02.40 och jag har i stort sett inte lämnat huset på hela dagen.

Bisous (för tillfället pussas vi bara på franska)
  


Hybris

2010-05-27 05:27:28
.



Om ni kommer ihåg så fick jag ju väldigt fina vitsord för min uppsats i kursen Everyday Life och min lärare undrade om han fick lägga upp uppsatsen på kursens hemsida, vilket var helt ok för mig. Trodde han skulle lägga upp den inför nästa termin som ett bra exempel, precis som han gjort för oss med två uppsatser från förra året, men tydligen la han upp den redan nu. Kolla den snygga rubriken han slängt dit också: How it should have been done... Haha, snacka om hybris. Tack för den, George.

Skönt att man kan må gott på sånt ett litet tag för nu sitter jag här i sängen igen, med datorn i knät, en filmuppsats och en lång historia att skriva plus två tentor att förbereda mig för. Pust.
  


Monastery

2010-05-25 11:37:51
.
Juliette och jag hittade ju massa fina hus när vi vandrade runt på Manly och bland alla lyxiga villor sprang vi på denna otroligt vackra byggnad. Tydligen är det ett gammalt kloster, vilket vi fick veta av en trevlig snubbe när vi frågade efter vägen. Vi fick även veta en alternativ väg till färjan samt hur många soltimmar vi hade på oss. You gotta love Australians!

Nu för tiden håller International College of Management hus innanför dessa pampiga väggarna, och som ni ser så är Sverige minsann representerat. Jag tyckte hur som helst att byggnaden var sagolikt vacker och det var nästan lite Hogwarts goes south Europe över det hela. Utsiken från skolan var inte heller att klaga på. Très magnific!
 











    

Putes e Kékés

2010-05-24 13:28:55
.




Man ska ju ta seden dit man kommer och i eftersom brudarna i Kings cross klär sig så här så är det väl bara att anpassa sig. Jag kan nog tänka mig att fortsätta den här stilen när jag kommer hem. Tycker det är ganska läckert. Haha, not!

I lördag var det dags för party hemma hos Juliettes polare och de tyckte att temat putes e kékés var en bra idé. Putes är ju uppenbarligen slampor/horor/trashiga brudar ja kalla dem vad ni vill och kékés är killar som inte inte har någon som helst stilkänsla och ser ut som de ska på campingsemester med strumpor i flipflopsen och nike-märket rakat i håret på baksidan huvudet. Usch, usch, usch.

Festen var helt ok även om det kanske blev liiiiite för mycket av den alkoholhaltiga drycken för vissa (tror både Jules och jag tog en liten "nap" där under festens gång, men vi ansåg att det passade temat). Trots fruktansvärda kläder och sjuka lager av grön ögonskugga lyckades jag lura till mig en french kiss. En äkta french kiss. En sån tycker jag alla borde ha upplevt nån gång i livet. Check. Det är ju skönt att veta att det är insidan som räknas iallafall. Tsss... 
  

More Manly

2010-05-22 04:46:05
.
Orkade inte vänta på att min latmask till dator skulle ladda upp bilderna igår så jag gick på dejt med John Blund istället. Men nu har jag lyckats slänga in lite pics från gårdagen på Manly. Vi gjorde inget speciellt egentligen, struttade runt och kollade på stranden, käkade otroligt god fisklunch och upptäckte lyxiga villaområden uppe i bergen. Sen öppnade himlen sig och paraplylösa som vi var kunde vi bara skratta och lunka bort mot färjan i regnet. Känns som det var längesen jag skrattade på riktigt. Sådär som man bara gör med vissa personer. Är så otränad på det området så jag blev helt slut efteråt och somnade på färjan.






















  

Manly

2010-05-21 13:18:25
.
 

I dag har Juliette och jag gjort en liten dagstur ut till Manly. Härligt. Jag hinner inte visa fler bilder just nu för vi ska käka och kolla på Public Enemies men om jag orkar kastar jag inte lite bilder senare i kväll, ok?

Later!
  

Surfers in the city

2010-05-20 09:51:03
.




Eftersom jag lever livet som en city chick här i Sydney så springer man inte på de där eftertraktade blonda och brunbrända surfarna så värst ofta. Men ibland dyker de upp mitt framför näsan på en även om man så är mitt inne i citysmeten. Beach eller inte, de ser alltid lika jäkla sköna ut.

Enligt australiensisk lag borde väl jag, gammal 25-åring som jag är, arresteras enbart för att fota dessa alldeles för unga små surfrumporna, men jag kunde helt enkelt inte låta bli. När var senaste gången man såg den här synen vandra längs Avenyn i Göteborg liksom? Precis.
  
Det är Australien, baby!
   

Krispy Kreme

2010-05-19 14:54:02
.


Brudar, den här bilden tog jag bara för er skull. Ser ni vad jag mumsar på? Även om jag blev något besviken på originalsmaken förra gången så var jag ju tvungen att testa igen. Fyra matälskande brudar kan ju bara inte ha fel, och mycket riktigt: Halleluja vad gott det var. Minns ni den här sorten? Chokladdoppade med den där himmelskt goda vita krämen inuti? Herregud! Orgasm, mitt där på gatan!

Lisa, om det finns nått som faktiskt knullar i mun så är det Krispy Kreme doughnuts. For sure.

Jag lovar mig själv dyrt och heligt att jag ska handla doughnuts på Krispy Kreme iallafall en gång till innan jag åker hem. Däremot blir det nog inte en kartong med tolv stycken den här gången. Det kan i och för sig ha varit det bästa köpet vi någonsin gjort, eller vad säger ni? Bättre än själva flygbiljetterna? ;) Jag tror dock inte att någon Krispy Kreme i världen kan komma i närheten av den smakupplevelsen som min allra första Kripsy Kreme original glaze doughnut gav mig i Las Vegas. Aaaah, vilka minnen.
  
Saknar er tjejer ♥
   

Tisdag, det är efter måndag

2010-05-18 15:59:43
.

Nej, jag har inget spännande att berätta direkt.

Jag hade en presentation idag i min English text & writing tutorial. Fem minuter med all eyes on me, men det gick bra. Varje vecka ska vi ha läsa olika texter och sen har alla varsin vecka då de måste presentera och lyfta ur de viktiga punkterna från den veckans text. I dag var det alltså min tur och texten som jag skulle prata om handlade om tragedier (ni vet, typ Hamlet, Othello och dem). När jag var klar la läraren upp en over head som hon hade med sig och på den stod exakt de punkterna som jag hade pratat om. Antar att det betyder att jag lyckades välja ut rätt grejer från texten. Good on me!

Just det, jag såg en man med jättelångt hår igår. Han hade flätat det och flätan gick hela vägen ner till hans vader. Till hans vader! Det är ta mig sjutton långt hår. Jag brukar ju gilla killar med långt hår (här ser jag exempelvis Johnny Depp framför mig) men den här killens hår såg snarare ut som en svans. Inte så hett om ni frågar mig, fast jag är ju inte superförtjust i djur heller. Kanske faller någon annan i smaken? Uppenbarligen.

Något som däremot är hett är vårt rum. Värmefläkten står på max och det är säkert runt 30 grader här inne just nu. Allt för att vi ska få till den där tropiska känslan som man alltid eftersträvar. Det är nästan så man svettas bara av att knappa på tangenterna alltså. Jeeez.

Imorn ska jag ha en till presentation (usch, inte favoritsysslan direkt) i ämnet Writing Fiction. Det är en gruppresentation och varje grupp ska prata om en viss genre. Vi gör crime fiction men min grupp är helt hopplös. Alla har fem minuter var att snacka och det är väl ungefär så långt vi har kommit i vårt samarbete. Jag hade en skitbra idé om att göra presentationen som ett rollspel och alla tyckte det var en strålande idé. Men steget från idé till handling verkar vara längre än avståndet mellan mig och min framtida karriär som USAs första kvinnliga och svenska (random?) president. Jaja, jag har mina fem minuter klara, resten skiter jag i stort sett i.

Jag har fått fem mygg(?)bett bara helt så där utan förvarning. Två på ovansidan av min högra fot, precis innan ankeln börjar. Nu har ju jag inga riktiga anklar vilket min urgulliga expojkvän så snällt upplyste mig om vid sexton års ålder, men där de börjar på en person som har anklar, där sitter två envisa bett.
Sen har jag ett på min högra axel som började klia idag när jag var i skolan. Upptäckte ytterligare ett på hackan (!) som jag redan mer eller mindre kliat sönder. Kul att få en extra jag-är-ingen-finne-men-jag ser-ut-som en när jag redan har två på kinden och en mitt i pannan.
Det sista bettet har minskat någorlunda från sin ursprungliga storlek. Det sitter på utsidan av mitt vänstra lår och såg tidigare ut som böld av något slag när jag hade leggings på mig.

Fasen, nu börjar det klia irriterande mycket på mitt högra ringfinger också. Typiskt. Hade det varit vänstra ringfingret så hade man ju kunnat tro att den biologiska klockan tillslut vaknat till liv och insett att jag faktiskt fyllde 25 ganska nyligen men fortfarande är singel. Men nu är det inte det vänstra fingret som kliar utan det högra...

Nej men som jag sa från början: jag har inget spännande att berätta direkt.

Hörs imorn dudes!
  


Som sagt, långhåriga killar. Ja, tack!
Den här snubben fångade syrran på bild när vi var ute på Manly nån gång i mars (shit vad tiden går fort). Hon och Karin hade nått fint smeknamn på honom men jag minns inte vad det var... Vad kallade ni honom för Jennifer?
   


"We don't even have cheesecake in France"

2010-05-15 19:43:35
.


Hade varken tillräcklig ork eller hunger för att laga middag så det fick bli yoghurt med smak av fransk cheesecake och fruktsallad. När jag hittade yoghurten i affären kunde jag inte hålla mig. Tänk smaken av äkta fransk cheesecake Inte nån jäkla fabrikerad smaktillsättning utan äkta cheesecake, från Frankrike.

Min inbillade lycka vara dock längre än en halv nanosekund innan min alldeles egna fransyska tittade suspekt på min yoghurt och påstod att de inte ens käkar cheesecake i Frankrike. Va?! Hur är det möjligt? Landet som utger sig för att vara experter på ost och vin. Menar de att de inte har kommit på att man kan göra en cake av the cheese ännu? Det får nog bli en tripp till Paris inom en snar framtid för att undersöka fallet närmare. Kanske jag borde packa ner en rejäl portion ostkaka (vilket för övrig är något helt annat än cheesecake) och bjuda folk på Champs-Élysées? Oui?

Den jäkla falska yoghurten var inte ens speciellt god. Jag fick spetsa den med hallonsylt för att kunna njuta någorlunda. Om den nu verkligen smakade fransk cheesecake kan jag förstå varför det inte blivit en hit i France-land.

Klockan är 03.45 här på jordens undersida och jag är långt over due när det kommer till sovning. Inte har jag tid att ta en ännu längre (för lång blir den alltid) sovning imorn. Studierna har knackat på axeln hela dagen och om jag inte tar itu med dem imorn kommer det ha haft ihjäl mig till på måndag.

Bums i säng.
  

Welcome home Jessica!

2010-05-15 16:56:37
.
I dag seglade 16-åriga Jessica Watson in i Sydney Harbour efter att ha seglat runt jorden, alldeles ensam. Den 18:e oktober 2009 lämnade hon Sydney Harbour och i dag, nästan sju månader senare, återvände hon efter att ha seglat ett varv runt jorden, non-stop. Nämnde jag att hon har seglat helt ensam? Nämnde jag att hon är 16 år?! Helt galet!

Vi satt här hemma och kollade på välkomstfestligheterna på tv när vi plötsligt fick ett ryck och stack ner till hamnen för att vara med i vad de kallade "ett historiskt ögonblick i Australien". Vi joinade de flera tusen, inklusive Australiens premiärminister, som väntade nere vid Operahuset för att hälsa Jessica välkommen hem. Det tog ett litet tag och vi väntade med spänning men tillslut kunde vi äntligen se den rosa segelbåten. Med Jessica vid rodret eskorterades Ella's Pink Lady av, vad som såg ut att vara, hundratals båtar in i Sydney Harbour. Det var en häftig syn.

När hon ställde sig på torra land och återförenades med sin familj efter sju månader på havet var det nästan svårt att hålla tillbaka tårarna.
















I stort sett alla kanaler sände live från hamnen.


Australiens premiärminister...eeh här borde hans namn stå, men jag har faktiskt ingen aning om vad han heter.


Jessica med sin mamma och pappa. Hon är lika Mischa Barton tycker jag.


Jessicas resa. Hon var tvungen att korsa ekvatorn för att det skulle räknas som en jorden runt-seglats.
  

Let's warm this house, bitches!

2010-05-14 14:02:41
.
Oj oj vad seg jag är med bilderna, men vi satte på en film igår och idag har Juliette och jag vandrat runt i stan hela eftermiddagen. Jag shoppade faktiskt litegrann, kan visa det imorn kanske. Nu ska vi kolla på Pulp Fiction och äta Wasabi peas. Yummie!

Här är iallafall ett gäng bilder från den spektakulära husfesten.




























  

   

Vilken trapp-app-app-app-a?

2010-05-13 12:01:29
.
I dag har jag haft en skön dag. Vaknade klockan nio när Juliette höll på att göra sig iordning för uni. Jag låg kvar i sängen till elva tolv nånting, svarade på mail, kolla fb, bloggade och sånt. Sen gick jag upp och tog på mig kläder, lagade lunch plus städade lite i köket. Klockan två lämnade jag huset med promenadkläder på mig och en ryggsäck fylld med böcker på ryggen. Jag gick genom Botanic garden, förbi Operhuset och bort till biblioteket vid Circular Quay där jag lämnade tillbaka böckerna och lånade två nya.

På vägen in till biblioteket lyckades jag snubbla i trappan och i stort sett landa på alla fyra framför massa folk som satt ute och fikade. Snyggt Alexandra. Alltid lika pinsamt när man är själv och ramlar, eller hur? Blir nog inga blåmärken den här gången som tur är. De gamla är fortfarande kvar och jag tycker iallafall att de kan försvinna innan jag skaffar några nya.

Inne på biblioteket lyckade jag tappa mina älskade solglasögen i trappan (svårt med trappor verkar det som) och de föll två våningar ner och landade tydligen nån centimeter från en gubbe som jobbade där. Jag skyndade mig ner och fick tillbaka glasögonen som, tack och lov, var helt intakta. Skönt att veta att det är riktiga grejer och ingen skitkvalité. Tack igen syster-yster för mina fina brillor.

När jag var färdig på biblioteket promerade jag samma väg tillbaka och väl i kx svängde jag förbi Coles och köpte med mig lite mat, bland annat kängurustek och fiskfiléer. Gott gott! 

Nu ska jag faktiskt gå ner och laga till lite stekt fisk med kokt potatis och persilijesås, men efter det ska jag försöka slänga in bilderna från husfesten. Deal?

In a while, crocodile.
  

Ray Bans - Bra skit!
 

HD

2010-05-13 02:55:58
.
I går fick vi tillbaka våra essays i kursen Everyday Life. Jag vet inte om jag berättat om den uppgiften men vi skulle observera en helt vanlig situation ur vårt vardagsliv (en familjemiddag, folk som står i kö, människor som handlar osv.) och sedan analysera vår obersvation utifrån kulturella och sociologiska teorier. Självklart skulle vi ha referenser och källor som underlag för analysen. 

Jag valde att observera och analysera en situation när Jona gjorde sig iordning för att gå på en jobbintervju och frågar Franzi om råd vad han ska ha på sig. Jag kan ju inte påstå att jag var supernöjd med mitt slutresultat men jag hade iallafall något att lämna in. Det är svårt att vara akedemisk på engelska alltså...

I går skulle vi iallafall få tillbaka våra essays, men innan George (läraren) delar ut dem säger han att alla inte kommer få tillbaka sina. De som inte får dem nu vill han prata med efter lektionen. Det kan ju tilläggas att den här kursen har en hög fail rate (många som inte blir godkända) och det främst på grund av att de misslyckas med sin essay. Ni kan ju förstå att alla började skruva på sig i detta läget. Jag hoppades bara att jag skulle få tillbaka min och slippa vara en av dem som måste stanna kvar efteråt. Men när George var klar med utdelningen satt jag där tomhänt. Kompisarna brevid mig hade fått tillbaka sina, alla godkända, vissa hade till och med fått credit.

Lektionen slutar och vi är ett litet gäng som väntar kvar. George vill prata med oss en och en så jag och väntar på utsidan tillsammans med de andra. Vi vet inte vad de pratar om där inne men vi antar ju att vi alla på något sätt misslyckats. När jag ska in hör jag hur killen innan mig säger till George att han har lättare för att uttrycka sig i tal än i skrift. Ok, han har ju fail:at på sin, det är ju uppebart, tänker jag. Fan.

Jag sätter mig ner, George tar fram mina papper och jag förbereder mig på mitt första F (fail). Men då säger George att det absolut inte är några problem med min essay. Det är faktiskt en av de bästa han har läst på länge och anledningen till att han ville att jag skulle stanna kvar är för att han vill lägga upp den på skolans webb så de andra studenterna kan läsa den, och han undrade om det var ok för mig.

What?! Först fattade jag ingeting. Jag trodde han skämtade, tills jag såg att han faktiskt skrivit 87 % med röd penna på mina papper. Han sa att han väldigt sällan ger högsta betyg men att min essay var värd det. Han sa att jag skrev jättebra, använde bra källor och refererade precis på det sättet som man ska göra.

Behöver jag förklara att jag dansade hela vägen hem? High distinction! På en uppgift som många inte ens får godkänt för. Det hade jag aldrig förväntat mig. Ärligt talat så tycker jag fortfarande inte att essay:n är toppklass, men det gör min lärare och han borde väl veta vad han snackar om antar jag.

Det här lilla betyget kommer ju knappast spela någon roll i min framtida karriär, men oj vad bra det känns för själen, och för självförtroendet. :)

Bara för att jag är så stolt så måste jag få visa de fina kommentarerna som George skrev. Massa röd text brukar ju inte båda gott, men den här gången gjorde det det.



It's ironic that someone whose first language isn't English writes in such an examplary style. This is a wonderful piece of writing, Alex: clear, well-organized and demonstrating. You've completely understood the frameworks of cultural and social analysis we've explored in Everyday life (how I wish other essays were of this standard).

You've brought a sharp eye the 'slice of life' you've described. I think I would have drawn exactly the same conclusions about the changing norms around dress codes and the job interview situation.

The only criticism is that you've not looked closely enough at the gender dimensions of the exchange between your two housemates. Would he have asked a man to make an appraisal of his clothing choices? This is a minor criticism of what is overall an excellent essay.

87 % High Distinction

- I'd like to put this essay up on the Evlife vUWS site, 'anonymized' of course. Ok?
   

Something is definitely backwards

2010-05-10 15:51:38
.


Jag kände mig lite deppig så jag gick med Franzi till Coles och köpte chokladmandlar. Bad decision! Franzi och ckokladmonstret Jona (han är värre än en tjej som har mens) hjälpte mig att äta upp dem och sedan kände vi oss jättekonstiga. Bakvända på nått konstigt sätt. Haha, vad hade jag gjort utan mina knäppa roomies (läs Franzi) som fjantar sig och tycker att vi ska klä ut oss? Skrattade gjorde jag iallafall och kände mig genast gladare.

Fast vissa roomies är bättre än andra. Vår nyaste husgäst, engelska Ruth, hade förfest med ett par vänner här igår och herregud vad de var högljudda. Jag sa till dem idag att de förde ett jäkla liv och att de måste vara tystare nästan gång de festar. Speciellt när vi andra ska upp till uni eller arbete dagen efter. Duktigt av mig.

Imorn åker Jennifer och Karin hem till Svedala vilket har gett mig massa hemlängtan. Just nu vill jag hem och krama på alla mina fina. Men det får jag göra ganska snart ändå. 22 juni har jag min sista exam och målet är att hinna hem till midsommar. Minna och Karin, visst är ni redo för midsommar? Vad vi än hittar på så kommer det bli kanon. Jag vet det.

Nu måste jag vrida rätt huvudet igen för jag har en hel del text att ta mig igenom innan jag kan somna. Boring! 
   
Korten från vårt house party kommer fast kanske inte imorn, Jag måste plugga efter uni och om jag har tid över drar jag nog till Franzis jobb/uni på film/bbq-kväll eller vad de nu skulle göra... Men jag har nog inte tid.

Nej, läsa var det ja.

Puss och kram!
  

Noise complaint

2010-05-09 13:24:38
.
Hej ni fina!

Sorry för den kassa uppdateringen. Det är full rulle här och blogget har liksom kommit i kläm. Syster-yster och hennes följeslagare Karin kom i tordags och de ligger för närvarande i min säng med sjukt illaluktande fötter. Förbaskade backpackers alltså.

I går värmde vi huset till tusen och förvandlade hela bygget till en nattklubb. Vi röjde på dansgolvet aka i vardagsrummet ända till farbror polisen kom och knackade på dörren. Jag var mitt vanliga charmerande jag och vi måste nu vara tysta i 28 dagar annars kommer de tillbaka med en bot på 325 dollar. Nej tack!

Bilder kommer men jag orkar inte just nu...

Puss
  

Watson Bay

2010-05-04 17:35:11
.
Vädret var så härligt i söndags så vi bestämde oss för att göra en liten dagstur. Juliette var tvungen att plugga och kunde inte följa med, men Jona, Franzi, Stefan och jag åkte ner till Cicular Quay där vi tog färjan ut till Watson bay. Bara att komma ut på havet var ju rena fröjden tyckte jag.

Watson bay var riktigt mysigt och även om vi inte utforskade viken så mycket blev jag helt förälskad. Det kändes som en härlig blandning av Marstrand och nån grekisk ö. Fast när vi kom upp på klippan där vi åt vår picnic förvann alla liknelser med allt vad Marstrand heter. Det var helt sagolikt att sitta där på klippavsatsen och utsikten var helt fantastisk. Vi gottade oss i solen, åt baguetter med salami, avocado och fetaost, såg massiva spindlar och vackra blommor.

Vid fyratiden drog vi oss tillbaka för att göra oss iordning inför kvällen. Franzis arbetskompisar Brandon från N.Y. och Jin-jin från Australien kom över och sen gick vi allihop till Hugo's här i kx. På söndagar har de 5 dollar inträde, 5 dollar pizza (supergod) och 5 dollar drinkar på Hugo's. Vi åt, drack, dansade och träffade roliga människor men lyckades faktiskt komma hem hyfsat tidigt. Måndagen var nog ändå lite seg för oss allihop, men absolut värt det.

Vilket liv jag lever alltså. Världsklass.






























   

Stairway to heaven? Knappast!

2010-05-04 13:14:35
.
Sent i lördags skulle jag gå ner till köket för att lämna en skål och lite annat som jag ätit fruktsallad och yoghurt med tidigare. Eftersom jag frös lite om fossingarna när jag låg i sängen och kollade på film hade jag tagit på mig mina gratissockar som jag fick på flyget till Sydney. Hala flygplansstrumpor plus vår glatta, superbranta trappa är ingen bra kombo alltså. Jag tog ett steg i trappan, slant bakåt och rasar sen hela vägen ner för trappan. Jag fick inte stopp förrän jag krockade med väggen. Eftersom jag höll skålen och besticken i handen tog jag emot fallet med min vänsterarm vilket gjorde förbannat ont. Min rumpa klarade sig dock från någon större smärta. Kul att kunna få lite användning av sin junk in the trunk för en gång skull...

Inget brutet och inga tårar så jag antar att jag ska vara ganska tacksam. Lagom kul att bryta armen nu liksom. Eller benet för den delen. Eller rumpan, tänk om jag hade brutit rumpan. Haha misslyckat. Nej, jag klarade mig som tur var med några skrapsår och ett och annat förbaskat blåmärke. Men ont så in i bergen gjorde det ändå vill jag lova.


Dumma dumma trappa. Strumporna är inte heller speciellt populära för tillfället.


Snyggt blåmärke som numera pryder baksidan av min vänstra överarm. Jag har skrapsår och några mindre blåmärken på lite andra ställen också.
   

Lollipop on credit

2010-05-04 09:48:06
.






Haha, jag släpper inte den klubban i första taget. Fast den var ju egentligen inte jättegod. Mango. I dag är det tisdag och på tisdagar är min tidiga dag. Jag slutar jag redan halv ett vilket är riktigt skönt. Jag är ju inte hemma förrän klockan två men det är ändå skönt. Egentligen börjar skolan klockan åtta i dag men det innebär att jag måste gå hemifrån kvart över sex, vilken i sin tur betyder pipande alarm runt halv sex och det mina vänner, det känns sjukt omotiverande. Kort och gott: jag hoppar den första föreläsningen lite titt som tätt. Den är bara en timme så jag får ju knappast sovmorgon men det är ändå en liten extra  stund i sängen.

I dag fick jag tillbaka mina första assignments. Först fick jag de tre uppgifterna som jag gjorde i filmkursen (kommer ni  ihåg dem? Bland annat min analys av öppningsscenen i en av Ingmar Bergmans filmer plus lite andra analyser och sånt). Hur som helst, de var knappast lysande och jag hade nöjt mig med pass (godkänd) men jag fick minsann credit, i genomsnitt. Wohoo!!

Okej nu blir det lite snurrigt här men försök hänga med. Vi kan få fem olika betyg. Fail, pass, credit, distinction och high distinction, fast som jag har förstått det så får typ ingen high distinction. Varje kurs har en maxpoäng på 100 poäng och likaså varje assignment. Så när vi ska få vårt slutbetyg i en kurs lägger vi ihop alla poäng vi fått på våra assignments och sen delar vi det på antal assignments och vips, där här vi våra poäng för hela kursen. 

Så här sen poängtabellen ut:

0-50 (F) Fail
50-64 (P) Pass
65-74 (C) Credit
75-84 (D) Distinction
85-100 (HD) High distinction

De tre uppgifterna som jag fick tillbaka i filmkursen var alla bedömda enskilt men i snitt fick jag 69 poäng. På den ena uppgiften, den som jag tyckte hade gått sämst konstigt nog, fick jag hela 74 poäng. Det är ju nästan distinction! Hallå eller :) Men det är snittet som räknas och då fick jag som sagt 69.
Några tjejer som jag brukar prata med fick 60 och 58 eller nått i den stilen, så jag var bättre. Kändes ju super :) Gött att slippa vara den blåsta svenska bruden, hehe. Jag följde förresten med de tjejerna, Susannah och Daniella, till en stad i närheten av uni på vår långa rast igår. Vi åt sushi och kollade i massa affärer. Trevligt.

Jag fick tillbaka ytterligare en essay under dagen. Den var i kursen English text & writing och vi skulle besvara på om kontext spelar någon roll för att vi ska kunna förstå texter och allt vad det nu var plus referera till massa olika teorier och skit. Här hade jag absolut inget hopp om höga betyg, jag vågade knappt hoppas på att jag skulle få pass på den. Herregud vad den var svårskriven och jag var ju inte ens säker på om jag förstått vad jag skulle göra. Men hör och häpna, jag fick minsann credit på den också. Hahaha! Helt otroligt. Detta med att kunna ordbajsa alltså ;) Good on me! I det stora hela hade jag en väldigt tacksam dag på uni i dag. Därav klubban som fick bli min belöning.

Nu ska jag nog ta mig ner för den förbaskade mördartrappan för att värma lite middag. Lyxigt när man har rester i kylskåpet. Sen borde jag plugga men jag tänkte att jag skulle förklarar varför jag och den dumma trappan har en liten dust med varandra först. Jag har massa bilder från i söndags att visa er också. Vi åkte på en liten dagsutflykt till Watson Bay och det var superdupermysigt.

Hörs om en stund (fast ni har väl nästan inte ens gått upp ännu?)

Later!
  

Beware of the geeks

2010-04-29 09:15:35
.
Herre Jesus nu är nördarna på gång igen. Det är ju knappt så jag hänger med... Tydligen är det utgång i kväll och tydligen står vi uppskrivna på nån gästlista på nån fancy klubb i Darling harbour som vi inte ville betala inträde för i söndags (här sviker mitt minne mig litegrann). Halv nio lämnar mina peeps huset för att joina festligheterna men jag vet inte om jag ska följa med ännu. Jag har ju en jäkla essay att skriva klart.

Nu är klockan fem och jag saknar 300 ord. Det är ju ingenting egentligen men jag lyckas inte få ur mig dem. Sen behövs det en hel del finslipning på de 1700 orden som redan är på pappret. Känner jag ens för att festa? Självklart! Det gör jag väl alltid. Eller? Jag vet inte. Känns som jag hellre sitter hemma och trycker i mig onyttiga saker framför tv:n. Nej, fy vad tragiskt. Det är ju för fasen Sydney vi snackar om. Fast å andra sidan, en fancy klubb. Det innebär nästan att borde jag ha klackar (synd för jag har inga här, hehe) och att alla brudar har super tight, super kort kort och bara ben. En klädstil som jag förövrig aldrig kommer ta efter, Ja kanske när jag har femtioårskris, har fettsugit bort halva kroppen, lyft tuttarna, stramat åt löst skinn och desperat vill dejta en 20-åring. Kanske då. Kanske.

Hörru, skriv klart din jäkla essay istället så kanske du kan bestämma dig för om du ska med eller inte senare. Ja, ja, jaaaaaa, jag ska bara... Kan det vara så att jag omedvetet inte skriver färdigt för att slippa ta beslutet om jag ska med ut? Herregud vilken tragisk och velig figur jag är i så fall. Skriv! Jaaa, sluta tjata! Usch nu vill jag ju följa med ut. Skriv!
   

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0