Fiskdisken där jag jobbar

Idag var jag själv på jobbet så jag bestämde mig för att göra en liten undersökning. Jag räknade antalet kunder som handlade. Blev hela 34 stycken....PÅ 10 TIMMAR!!! 3,4 kunder varje timme. Det är inte ens en kund i kvarten.... Tur att jag hade lite grejer att fixa med. Det blev två smörgåstårtor, tre laxpuddingar och uppvägning av löjrom. Klockan flög fram. Men sen slog hon två och då var jag i stort sett klar. Tick tack, tick tack... Men dagen har ändå gått fortare än väntat och i ärlighetens namn så är det inte så konstigt att folk inte handlar fisk precis efter påsken. De är fed up helt enkelt.

Jag blev i alla fall bjuden på dejt, av två olika personer. Minna du kan sluta läsa här, du har redan hört storyn. Anyway, den ena var en snubbe på kanske 45 bast med mustasch, rufsigt hår och snickarbrallor. Han såg allmänt bonnig ut (fattar ni på ett ungefär...?)  Han köpte gravad lax som skulle räcka till en, om inte jag skulle komma på middag kanske? Gick till ungefär så här:

- Du kanske vill komma på middag? (Lite surmulen) Fast du är väl upptagen som alla andra?
- Hahah, nej inte jag inte. Jag är fri som en fågel.
- Då kanske du vill komma nån gång? Skulle du våga det?
- Jaha, kanske det. Tack! Hej då!

Han skoja ju...typ, men det var ändå gulligt tycker jag.

Sen kom dude nummer två. Utländsk kille, 35 år kanske, svart hår, tatuering, lite smörig med t-shirt och snickarbyxor. Han snacka lite om våra kylar och hade nog tänkt sig ett lite mer långvarigt förhållande med mig. Haha! Gick till ungefär så här:

- Hej, vilket vackert leende du har.
- Hihihi, tack!
Bla bla bla...massa snack om kylarna
- Vad heter du?
- Alexandra
- Går du till nån kyrka i Piteå, Alexandra?
- Nej aldrig
- Hmmm (ser lite bekymrad ut) Men är du döpt eller konfirmerad?
- Japp, både och.
- Jaha, men då har jag ju nått att gå på (skiner upp) Vill du äta lunch med mig?
- Eh, jag har redan ätit, och jag kan ändå inte lämna fiskdisken (puh)
- Hmmm, men när slutar du?
- Sju (här börjar det bli liiite för seriöst för mig...)
- Jaha, men kanske en annan gång. Jag kommer in en annan gång.
- Okej, jag ska säga till chefen om kylarna. Hej då!

Hahah...han var ju snäll liksom. Så länge de inte går för långt så tycker jag att det är rätt gulligt. Vi borde ha mer sånt i Sverige. Hej vad heter du, vill du gå på lunch med mig?

Två olika förfrågningar, två olika killar. Men de hade faktiskt två saker gemensamt: snickarbyxor och ingen chans hos mig. Fast uppskattat var det. I still got it.
   

Alltså, jag kräver inte mycket men nu börjar det bli väldigt tröttsamt. Kan jag inte bara få liiiite vår? Bara lite..?! Just nu drömmer jag om att sitta i solen med ansiktet vänt mot solen och ögonen slutna. Jag vill hitta en plats i solen där det är lä och man faktiskt kan ta av sig jackan utan att frysa. Önskar att jag kunde få använda mina älskade solglasögon och att jag kunde ställa in mina fula och klumpiga vinterskor längst in i garderoben och sen låta de stå där länge länge.
Men bor man i Piteå så får man helt enkelt klara sig utan vår. Den finns typ inte här. De har en härlig höst, men vår....nej. Visst solen lyser lite då och då och snön smälter mer och mer, men när man precis nästan vågar hoppas på att våren är på väg, ja då börjar det snöa. Det slår aldrig fel. Förra året satt vi faktiskt ute i linne och grillade på Valborg, men visst fan kom det lite snö i början av maj.

Att alla andra i detta avlånga land redan legat ute i bikini och solat gör ju inte saken bättre.. Våren är ju liksom här i närheten. Men men, den som väntar på nått gott... Fast fasiken vad jag är trött på att vänta.


Tänk att kunna sitta och fika ute i solen...