Jag och syrran vaccinerade oss mot svinis igår. Kanske lite sent, men om inte det är min livsfilosofi så vet jag inte vad. Nu är det iallafall gjort och konstigt nog kändes det ingenting. Jag är absolut inte spruträdd vilket brukar resultera i att det alltid gör lite ondare än vad jag tänkt mig eftersom jag är så jäkla tuff när jag går dit. Det läskigaste är när de sprutar in innehållet och det blir ett obehagligt tryck i armen, men annars är det ingen fara. Skulle de däremot vilja köra in en droppnål i mig så skulle jag nog inte vara lika tuff, de är ju för fasen gigantiska.

Sprutan igår kändes ingenting, verkligen ingenting. Jag var nästan orolig att hon inte tog den på mig. Men syrran försäkrade att det hade de gjort. Och medan hon gnällde och hade ont (hon tog i rättvisans namn två sprutor, en i varje arm) så kände jag ingenting varken under eller efter. Trodde jag ja. Senare på natten precis innan jag skulle sova så kunde jag knappt lyfta armen. Jag var tvungen att ligga på fel sida när jag skulle sova och när täcket låg mot axeln gjorde det till och med ont. Det gör fortfarande ont nu, även om det inte är lika farligt, och jag kunde knappt ta ner müslin från skåpet i morse. Men så länge armen inte ska över huvudet så är det ganska lugnt. 

Nej men jag ska sluta klaga, jag är väl ingen mes heller. Däremot känner jag ett konstigt begär att gå baklänges hela tiden. Borde jag vara orolig?