Nej nu får det fanimej vara bra. Nu har jag varit sjuk sen i söndags och jag tycker att det får räcka. Försvinn nu ditt äckliga, jävla, envisa, segdragna virus eller vad du nu är. JAG VILL INTE HA DIG LÄNGRE!!

Ingenting kommer jag undan med. När halsen äntligen började kännas lite bättre var det bara för att infektionen flyttat sig och satt sig i resten av hela fucking munnen istället. Tandköttet är rött som en jävla ros och bara jag närmar mig med tandborsten börjar det blöda, överallt. Tänderna ömmar (visdomständerna vill jag inte ens prata om) och när jag nu faktiskt kan svälja helt ok så kan jag knappt tugga istället. Lovely!

Inte ens det förbannade sticket i fingret har läkt okej. I tisdags stack fröken sjuksyster mig och nu, tre dagar senare, är det svullet, lite infekterat och sjukt ömt. Att jag har känsliga fingertoppar visste vi redan men det här är ju rent av löjligt. Pekfingret också, det använder man ju inte så mycket liksom.

Febern är, tack och lov, inte så hög men konstant. Om jag inte äter ordentligt (vilket, som ni antagligen förstått, inte är så lätt) mår jag illa och om jag inte sover tillräckligt orkar jag knappt stå upp.
Iprenkartorna har tömts i rekordfart och sängkläderna svettats ner som aldrig förr. Jag tror absolut inte att detta är körtelfeber/kyssjuka längre utan nått annat förbannat virus, men om det skulle vara det så lovar jag att aldrig kyssas igen. Aldrig.

Nej ok, det var inte sant. Man kan inte ge upp kyssandet. Det var faktiskt att gå lite för långt.

Men jag ska inte klaga (haha tydligen). Jag mår mycket bättre nu än tidigare. Idag har jag bara ätit en enda ipren och när jag gör det mår jag faktiskt riktigt bra (det gör nästan inte ont nånstans). Anna var här en stund förut och just nu sitter jag i soffan och myser med grym musik i öronen. Sån musik som faktiskt får det att killa så där härligt i kroppen och gör en lycklig. Det till och med drar lite i mungiporna.

Men snälla, jävla virus - förvinn tills imorn. Det är inte roligt längre.