I går fick vi tillbaka våra essays i kursen Everyday Life. Jag vet inte om jag berättat om den uppgiften men vi skulle observera en helt vanlig situation ur vårt vardagsliv (en familjemiddag, folk som står i kö, människor som handlar osv.) och sedan analysera vår obersvation utifrån kulturella och sociologiska teorier. Självklart skulle vi ha referenser och källor som underlag för analysen. 

Jag valde att observera och analysera en situation när Jona gjorde sig iordning för att gå på en jobbintervju och frågar Franzi om råd vad han ska ha på sig. Jag kan ju inte påstå att jag var supernöjd med mitt slutresultat men jag hade iallafall något att lämna in. Det är svårt att vara akedemisk på engelska alltså...

I går skulle vi iallafall få tillbaka våra essays, men innan George (läraren) delar ut dem säger han att alla inte kommer få tillbaka sina. De som inte får dem nu vill han prata med efter lektionen. Det kan ju tilläggas att den här kursen har en hög fail rate (många som inte blir godkända) och det främst på grund av att de misslyckas med sin essay. Ni kan ju förstå att alla började skruva på sig i detta läget. Jag hoppades bara att jag skulle få tillbaka min och slippa vara en av dem som måste stanna kvar efteråt. Men när George var klar med utdelningen satt jag där tomhänt. Kompisarna brevid mig hade fått tillbaka sina, alla godkända, vissa hade till och med fått credit.

Lektionen slutar och vi är ett litet gäng som väntar kvar. George vill prata med oss en och en så jag och väntar på utsidan tillsammans med de andra. Vi vet inte vad de pratar om där inne men vi antar ju att vi alla på något sätt misslyckats. När jag ska in hör jag hur killen innan mig säger till George att han har lättare för att uttrycka sig i tal än i skrift. Ok, han har ju fail:at på sin, det är ju uppebart, tänker jag. Fan.

Jag sätter mig ner, George tar fram mina papper och jag förbereder mig på mitt första F (fail). Men då säger George att det absolut inte är några problem med min essay. Det är faktiskt en av de bästa han har läst på länge och anledningen till att han ville att jag skulle stanna kvar är för att han vill lägga upp den på skolans webb så de andra studenterna kan läsa den, och han undrade om det var ok för mig.

What?! Först fattade jag ingeting. Jag trodde han skämtade, tills jag såg att han faktiskt skrivit 87 % med röd penna på mina papper. Han sa att han väldigt sällan ger högsta betyg men att min essay var värd det. Han sa att jag skrev jättebra, använde bra källor och refererade precis på det sättet som man ska göra.

Behöver jag förklara att jag dansade hela vägen hem? High distinction! På en uppgift som många inte ens får godkänt för. Det hade jag aldrig förväntat mig. Ärligt talat så tycker jag fortfarande inte att essay:n är toppklass, men det gör min lärare och han borde väl veta vad han snackar om antar jag.

Det här lilla betyget kommer ju knappast spela någon roll i min framtida karriär, men oj vad bra det känns för själen, och för självförtroendet. :)

Bara för att jag är så stolt så måste jag få visa de fina kommentarerna som George skrev. Massa röd text brukar ju inte båda gott, men den här gången gjorde det det.



It's ironic that someone whose first language isn't English writes in such an examplary style. This is a wonderful piece of writing, Alex: clear, well-organized and demonstrating. You've completely understood the frameworks of cultural and social analysis we've explored in Everyday life (how I wish other essays were of this standard).

You've brought a sharp eye the 'slice of life' you've described. I think I would have drawn exactly the same conclusions about the changing norms around dress codes and the job interview situation.

The only criticism is that you've not looked closely enough at the gender dimensions of the exchange between your two housemates. Would he have asked a man to make an appraisal of his clothing choices? This is a minor criticism of what is overall an excellent essay.

87 % High Distinction

- I'd like to put this essay up on the Evlife vUWS site, 'anonymized' of course. Ok?