Visst är det kul att fundera, fnissa och finurla. Att inte riktigt veta utan att hela tiden hoppas. Men fan vad skönt när den dagen kommer då jag slipper det. När allt bara är självklart. När all tvivel och tveksamhet försvinner. Den dagen längtar jag efter. Kanske kommer den i morgon?
   
Den här bilden tog jag när vi var på Annas land. Ensam är stark...?