I dag är det Lucia. Jag tycker att det är en av julens bästa delar med alla levande ljus och vacker körsång. Tyvärr är jag på jobbet hela dagen och kommer inte få uppleva så mycket luciafirande, men jag tänkte att jag kunde ge er lite stämning i stället.

För två år sedan sjöng jag i luciakören på mitt universitet. På mitt campus läste ju både medie- och musikstudenter, och ingen musikskola är väl komplett utan ett luciatåg? :) Men det året som jag var med bestod kören faktiskt till störst del av mediestudenter, fast under ledning av fantastiska musiker såklart. Det var en jätterolig upplevelse, trots at vi fick gå upp galet tidigt på morgonen för att hinna sjunga på alla olika platser under dagen.

Hur som helst så filmade Minna vårt sista uppträdande och även om bilden är kass så tänkte jag att ni kunde få lyssna på en låt. Det är förresten jag som står till höger om lucian:)

 Jul jul, strålande jul sjunger vi och ett tips är att sänka ljudet för det kan vara lite högt. Trevlig Lucia!


 

I kväll var det meningen att jag och Minna skulle vara på Malmö arena tillsammans med drygt 11 000 andra personer och gunga till Miss Rihannas låtar.

MEN när alla tror att insläppet ska börja kommer vakterna istället ut och säger att konserten är inställd. Rihanna är sjuk (utmattad har jag fått veta nu) och kan inte stå på scen. Det tar ett tag för nyheten att sjunka in - mest hoppas alla att det är ett dåligt skämt - men tillslut kan vi bara gå tillbaka till bilen och åka hem igen.

Besvikelse.


  

Jag låg och slösurfade i sängen i går innan jag skulle somna och hittade den här videon. Dessa tjejerna gör den här låten helt fantastiskt. Har redan tittat på videon ungefär tio gånger. Jag blir så sugen på att sjunga att det nästan är galet, samtidigt som jag blir arg på mig själv för att jag aldrig har lärt mig spela gitarr. Det lilla jag kan räknas knappast, men än är det inte för sent...

Lyssna och njut. Vet däremot inte vad som händer med dem i slutet av filmen...


  

Nu är det inte långt kvar tills Way Out West drar igång och jag längtar. Jag har blivit lite smått förälskad i bandet Noah And The Whale och deras härliga musik. Visst, jag kanske är sist i välden på den bollen, men hey - bättre sent än aldrig. Det har jag alltid sagt ;)





Noah And The Whale - 5 Years Time
  

Nu är det cirka två veckor kvar till jag ska bli av med min festivaloskuld. Ska bli skitkul. Visst, det kanske inte räknas fullt ut eftersom det är en stadsfestival och inte en stor lerig åker full med tält och skräp överall, men det är väl sällan man går 'all the way' redan första gången ändå?

 Jag ser i alla fall fram emot min mjukstart och har börjat lyssna in mig på Way Out West 2011. Mycket som jag inte hört innan och många som redan fastnat för. Kommer bli en grymt bra helg.
  

Casey Fraizer - Elysian Fields
  

Den här låten har jag helt missat, men å andra sidan har jag inte lyssnat på alla Body talk-skivorna. Borde nog göra det. Den går i alla fall direkt till partylistan på Spotify, utan att passera Gå.




Robyn - Call Your Girlfriend
  

Den här låten har det bloggats flitigt om, men då i den versionen där en pappa och hans lilla dotter sjunger tillsammans (det klippet kommer upp när detta är slut). Supersött absolut men jag är faktiskt mer förtjust i originalversionen. Hittade den här videon på bandet och insåg precis att tjejen som spelar dragspel är skådis och spelar med i en av mina absoluta favoritserier. Coolt.



Holy moly, me-oh-my
You're the apple of my eye
  

  

Jag brukar tänka att jag inte gillar Kent. Deras musik är så fruktansvärt deppig så om jag inte är ledsen innan blir jag det efter att ha lyssnat på dem. Nu ska jag vara ärlig och erkänna att jag inte lyssnat så mycket på deras texter, jag har inte lyssnat så mycket på dem över huvud taget, just för att musiken är så deprimerande.

Men så i dag mindes jag plötsligt något som jag glömt av. När jag var 20 år och fortfarande bodde hemma i mitt tonårsrum i vårt gamla hus låg jag på sängen och förundrades över att jag faktiskt tyckte Kent var ganska bra. Peter hade bränt deras album Du & jag döden till mig och jag spelade den på min bergsprängare som stod på min vita metallbyrå från Ikea bredvid sängen. Eftersom jag inte hade något omslag visste jag inte vad låtarna hette men det fanns några som jag verkligen gillade och dem lyssnade jag på om och om igen.

När jag kom på detta var jag tvungen att leta upp albumet på Spotify och lista ut vilka låtar det var jag tyckte om. Två av fovoriterna var Klåparen och Järnspöken och jag tycker fortfarande att de är riktigt fina.

Kent kommer nog aldrig bli några stora favoriter hos mig men det är mysigt att minnas och återupptäcka musik som påminner en om hur livet har varit och vilka människor som finns där ute någonstans.


  

Det är väl dags att jag tipsar om lite australiensisk musik. Lisa Mitchell är 20 bast och kom på 6:e plats i Australian Idol 2006. Jag hade aldrig hört talas om henne innan men hon är underbar. Inte som man förväntar sig att en Idoldeltagare ska vara. Lyssna!


  

Karin nu fattar jag grejen men Owl city´s låt Fireflies. Den går på repeat här hemma. Originalet är ju fantastiskt med alla sina knäppa ljud men jag hittade den här sagolika personen på YouTube, och jag tror faktiskt att jag är lite kär. Fantastiskt låt är det i vilket fall.



Cause I'd get a thousand hugs
from ten thousand lightening bugs
as they tried to teach me how to dance
  

Den här låten heter River flows in you och jag hittade den när jag sökte efter Bella´s lullaby på You Tube. För er som inte riktigt förstår så är Bella´s lullaby från Twilight. Men den här låten användes aldrig i filmen och var, om jag förstått det rätt, aldrig tänkt att användas i filmen heller. Läste i och för sig någonstans att den läckte ut långt innan filmen och därför inte fick vara med, men det tror jag inte på. I vilket fall som helst så vet jag inte varför den förväxlats med den riktiga Bella´s lullaby, som för övrigt inte alls är lika vacker. Konstigt.

Okej, det jag vill komma fram till är att, filmmusik eller inte, låten är väldigt vacker. Sorglig men vacker. Jag blev så förälskad i den att jag har bestämt mig för att lära mig den. Den är egentligen inte speciellt svår så det ska nog gå bra. Jag måste bara skriva ut noter och sedan öva. Måste bara se till att göra det innan jag flyttar härifrån eftersom jag inte har något piano hemma längre.

Lyssna vad fin den är. Ni som har sett filmen, men framför allt ni som har läst boken/böckerna tänk på Edward och Bella. Visst hade den varit perfekt som Bellas låt?


  
Åh, det kliar i fingrarna. Jag vill spela nu, nu!
   

Mr R. Williams är tillbaka and we love it! Att verserna inte rockar gör ingenting för refrängen är underbar och Robbie på en scen kan bara bli succé. I vilket fall som helst så kommer jag alltid vara Mr Williams trogen. Welcome back, baby!