Jag var ju så taggad på att träna idag. Men vad hände liksom? Åååh Alexandra, skärpning!! Ville ju egentligen gå på bodypumpen som är min absoluta favoritträning här i Pite. Men eftersom lektionen slutade så sent så hann jag inte på den. Bestämde då att det fick bli spinning istället och det kändes helt ok. Men ingen hade tid och träna med mig och när jag tillslut hade hittat allt jag behövde ha med mig (mecenatkort och skit) så var klockan 18.20. Man hinner inte till gymmet på 10 min. Speciellt inte om man måste köpa nytt träningskort mm. Jag hann till och med klä på mig ytterkläder, låsa dörren och gå några steg i trappan innan jag insåg att klockan var så mycket. Ja ja, det var bara att vända och gå tillbaka in. Blev så jäkla irriterad på mig själv. Fanns ju visserligen ett till pass lite senare, men det var step. Kände ju verkligen inte för det alltså.
Allt velande slutade i alla fall med att jag låg ihopkurad i soffan och frös en stund. Hoppade in i duschen och duschade så varmt och så länge att jag tillslut var alldeles röd över hela kroppen och nästan fick svårt att andas på grund av all ånga. Men nu är jag varm och go.

Men fan, jag som skulle börja idag. Börja träna, börja äta bättre (både oftare och nyttigare), börja gå och lägga mig tidigare... Så här kan jag inte hålla på. Upp och ner, fram och tillbaka, på och av. Att det ska vara så jävla svårt. Men det är väl bara att ta nya tag i morgon. Ska antagligen åka och simma med Lisa och Minna. Någon slags träning SKA det bli i alla fall.

Är det helt omöjligt att gå från:

              det här                              till                            det här?     
            
          
Vaaaa??!