I dag plingade det, helt random, på vår ytterdörr. Jag försökte kolla vem det var genom titthålet men lyckades inte utan beslutade mig för att öppna ändå. Fatta hur förvånad jag blev när jag svänger upp dörren och bästis står där och smilar i trappuppgången(!).

Hon har varit i sydamerika i fyra månader och ska inte komma hem förrän i mitten av januari, men så stod hon ändå där utanför min dörr. Det kallar jag en lyckad överraskning, och vilken fantastiskt nyårspresent sen!

I slutet av dagen var vi, för första gången på länge, samlade alla fyra och allt var precis som det ska vara.

Välkommen hem, Mikis!