I dag när jag kom hem från uni och en lunchsväng med Karin, på Natalies jobb i Circular Quay (fortfarande tjejer från Malins crew) låg det ett litet grönt paket på byrån i vardagsummet. Ett litet grönt paket som var adresserat till mig. Å vilken lycka jag kände då i den stunden. I det lilla gröna paketet låg det ett par härligt sommriga örhängen och en påse med några av mina svenska favoritgodisar. Tjejer ni är bara för bra. Tack tack tack! Det lilla gröna paketet gjorde min dag. Jag älskar verkligen överraskningar. Tack! ♥

Ikväll har vi varit på bio, som vanligt på tisdagar höll jag på att skriva, men tredje tisdagen i rad iallafall. Det kostar bara 10 dollar på tisdag och det är ju rätt mysigt att gå på bio så varför inte? Juliette, Karin och jag såg på The Bounty Hunter. Eftersom det är Karins sista kväll i Sydney så fick hon välja film och hon tycker att Gerard Butler är sååå het. Det var en ok film som inte kräver så mycket hjärnaktivitet. Ganska rolig, men mitt tips är att vänta på dvd:n. Däremot verkade publiken tycka att filmen var hysteriskt rolig. Jag har aldrig hört människor skratta så mycket åt lite lagom roliga saker. I slutet hörde vi dock ett skratt som mycket väl kan ha framkallat salongens övriga skrattanfall men det är inget vi kan bekräfta. Asiater har ju ett rykte om sig att skratta på de mest opassande ställen och salongen var fylld av asiater så det kan ju ha berott på det ockå. Kan jag skriva det utan att folk kommer uppfatta mig som fördomsfull eller rasistisk? I don´t know. Kul hade de iallafall.
Jag åt för övrig sjukt många m&m och mår därför riktigt illa nu. Attans. Jag borde hålla mig till svenska godbitar istället...


Det lilla gröna paketet och de fina presenterna som gömde sig inuti.


Jag åt inte upp alla på en gång, men det var nära ögat.


Som örhänget i örsnibbshålet. Visst?