Hörru du, Eros! Amor? Amos? Har du glömt av mig eller? Är det inte min tur snart? Till och med mamma tycker det...

Fem år som singel. Jag har blivit kysst av fransmän och amerikanare, fått höra att jag är en fantastisk tjej men tyvärr inte "den rätta", haft en underbar kärlekshistoria med en lång mörk man från utlandet, spenderat timmar i telefon, mött killen som är "perfekt på pappret", dragit mig ur när det gått för fort och insett att gammal kärlek tydligen rostar. Fortfarande singel, men med många fina minnen.

Att träffa en kille som faktisk bor i samma stad som mig är lite av en ovanlighet. Att det var jag som var modig och lämnade en lapp med mitt nummer där i butiken måste vara ännu ovanligare. Jag tror minsann att han tyckte om mig också. Men är det inte avståndet som kommer emellan så är det något annat. 

Någon gång måste det väl vara min tur? Ni vet ju vad man säger om hoppet...

Bacio


It's better to have loved and lost, than to have never loved at all...