Vem skulle inte vilja vakna upp till detta varje morgon? Haha! Jag bjuder på den. Tack syrran för att du dokumenterar mina allra bästa stunder.
 

Solen skiner ute och jag kan behöva lite d-vitaminer. Har några ärenden att uträtta, bland annat köpa sytråd så att jag kan sy köksgardiner och bordstabletter av de fantastiska tygerna jag köpte i måndags. Lovar att visa när det är färdigt. Om jag nu kan rota fram mina kunskaper om hur en symaskin fungerar vill säga. Tror de är arkiverade i mellanstadiemappen någonstans.

Hej!
  

Va?! Min absoluta favoritserie Greek är slut! Och jag visste inte ens om att jag tittade på sista avsnittet...

Hade jag vetat att det var det sista avsnitten någonsin hade jag sparat det ett tag. När det väl var dags hade jag gosat ner mig i fåtöljen, nydushad efter en lång arbetsdag, tagit med mig middagen till vardagsrummet och stängt av ljudet på mobilen. Ultramys helt enkelt.

Nu blev det i stället halvt nergosad i soffan med solen som lös in och gjorde så det speglade sig i skärmen. Känns nästan som om jag varit gravid i evigheter och tillslut råkar föda ungen utan att veta om det. Ja, precis så känns det. Antiklimax.

Men i vilket fall som helst så var sista avsnitten fantastiskt. Alla lösa trådar knöts ihop, vissa saker slutade lyckligt medan andra var sorgliga. Tårarna rann samtidigt som jag skrattade högt för mig själv. Åh, det var så bra!

                                     
  

I dag fyller min mamma, världens bästa mamma, 50 år. Men hon ser fasen inte ut att vara en dag över 40? 35? 30? Vi kan ju säga så här, med de generna i blodet är jag inte speciellt rädd för att åldras.

Min mamma är en av de mest kärleksfulla personer jag känner. Jag har aldrig tvivlat en sekund på att hon älskar mig, precis lika mycket som jag älskar henne. Att ha en mamma som är lika stolt över mig i mina sämsta stunder som i mina bästa, det är väl ovillkorlig kärlek om något?

Det finns ingenting jag inte kan berätta för mamma och det finns inte en sekund då hon inte vill lyssna. Funderingar över livet, kärlek, känslor. Mamma finns där som en konstant stöttepelare, alltid i mitt och syrrans hörn (förutom när vi slåss med varandra ;)) och alltid med råd som muntrar upp och pushar. Fast visst blir hon lite orolig ibland (som när vi båda spenderade flera månader på andra sidan jorden) men det hör till. 

Mamma har alltid låtit mig och syrran vara dem vi är och hon har lärt oss att man ska leva livet på sitt sätt. Att göra saker som vi blir lyckliga av. Hon är klok min mamma.

Grattis på 50-årsdagen, mamma! Jag är lycklig som har dig och jag hoppas att mina framtida barn kommer känna för mig precis som jag känner för dig.
  

  
Det var en härlig födelsedag i lördags och Helsingör var mysigt. Däremot hade vi en lite märklig fikaupplevelse där på andra sidan sundet.

Det fullproppade caféet som vi gick in på sålde kakor och andra ätbara saker framme vid disken. Inget konstigt med det, precis som på alla andra caféer. Det märkliga var att om man ville ha kaffe eller någon annan dryck, vilket man oftast vill när man fikar, då var man tvungen att beställa det av servitriserna när de kom till ens bord. Sen betalade man när de kom med beställningen. Lite udda, tycker jag.

Men det som var allra konstigast var att man inte fick några bestick till sin tårta/bakelse/kaka utan det fick man be servitriserna att komma med. Snacka om att krångla till det.

När vi hade suttit där i 20 minuter och stirrat på våra bakelser, varken kaffe eller bestick i sikte, fick mamma nog. Med båda händerna lyckades hon lyfta upp sin tårtbit och mumsade sedan i sig den i ett nafs. "Jättegod", hörde jag någonstans mellan tuggorna. Haha! Tyvärr har jag ingen bild.

När vi hade ätit upp våra sötsaker avbeställde vi kaffet (som då fortfarande inte kommit) och gick därifrån.

Resten av dagen strosade vi runt längs Helsingörs gator, shoppade, frös i vinden och njöt i solen. Vi avslutade utflykten på Gästgivaregården med öl och god mat. 

Första gången i Helsingör för mig - inte sista.